Nyligen var vi i Uppsala i deras Konsert- och kongresshus. Det är en ganska konstig byggnad. Den långa rulltrappan är otäck bara att titta på. Många åkte upp för att titta på utsikten. Det gjorde inte vi och det behövdes heller inte. Den röda färgen var visserligen vacker, men det kändes ändå inte välkomnande.
Det gjorde det däremot på den underbara konserten med fadosångerskan Claudia Aurora. Hon sjöng så man blev alldeles tagen. Det blev också den entusiastiske mannen i den vita polon som plötsligt reste sig upp och ropade: Bravo!
Det var mycket känslor den där kvällen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar