Ibland kör man helt enkelt fast. Jag ritar om och ritar om och mitt sudd blir bara mindre och mindre. Till slut tar jag fram mina gamla barnteckningar. Tänk så lätt det gick då! Jag tar nya tag och försöker återvinna mig själv.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Snygga rosetter på skorna! Anar snowboardens föregångare... Tummarna upp för tefatssurfing!
SvaraRaderaKäre tid, vad du var driven som tecknare som 6-åring! Men det är väl inte pappa, som visslar så skönt - med dig vid handen, eller? Skall leta på ngn gammal teckning från mina tidiga år, så kan du jämföra....
SvaraRaderaSkämtar du inte är det bara för mig att ringa arbetsförmedlingen i morgon...
SvaraRaderaUnderbart!!
SvaraRaderaKarin: Tack :) De där tefaten var så härliga.
SvaraRaderaElisabet: Ja, då ja! Nä,det är inte pappa och jag, så mycket vet jag. Men kanske några jag hade sett i parken?
Christina: Mitt barn-jag tar det som en komplimang - och tackar :)
Eva H-höjden: Vad roligt!