lördag 1 maj 2010

En väg att gå


Det här är en grusväg, som ser ut som vilken som helst. Fast det är den förstås inte för oss. Uppför backen bara så ligger huset där. Ibland hoppar en groda in i grönskan och på sidorna står granar och björkar och det finns en äng med hundkex som blommar om sommaren. Det är något speciellt att gå på en grusväg och jag är mycket glad över att våra barn har fått göra just det. För grusvägarna är inte så många längre och snart har vi kanske glömt bort dem.

5 kommentarer:

  1. Det är alltid spännande med vägar. Särskilt när man går... och kanske särskilt första gången. Vad finns bakom krönet, kröken? Nu vill jag se huset!

    SvaraRadera
  2. Ett väldigt vackert foto av en grusväg. Som tur är så finns Västergötland, och i det landskapet vimlar det av grusvägar. Det finns grusvägar precis överallt och kors och tvärs.
    Här i bergslagen är det inte alls så.
    Slas Sverige låg i Västergötland, vilket inte förvånar...

    SvaraRadera
  3. Karin på FOX: :) Hi,hi, vi får väl se...hur det blir med husvisningen.

    Christna: Tack! Jaha, Slas höll till där! (när han inte var i Stockholm alltså) Skönt att åtminstone Västergötland har några grusvägar kvar.

    SvaraRadera
  4. Annie: Förstår det :)

    SvaraRadera