Smaken var mycket god... ja, koncentrerad kan man säga.
En av dem blev en laughing potatoes, som min irländska mormorsmor sa om spruckna potatisar.
Det här har gett mig mersmak. Jag längtar redan till våren. Då ska jag sätta ner några fler. Det här blir man ju inte mätt på.
Som på en fin restaurang! Ju finare krog dess mindre portion:)
SvaraRadera...och en sån liten liten tallrik :-)
SvaraRaderaKarin på FOX: Hi, hi. Egenodlat är väl det finaste man kan äta :)
SvaraRaderaChristina: Ja, den där är nog den minsta vi har. Jag kanske får ta fram en större nästa år! :P
Fick ett gott skratt av din potatishistoria i tre delar.
SvaraRaderaUlla: Det gläder mig!
SvaraRaderaTack för din underbara potatisföljetong! Den gav mig morgonens stora leende!
SvaraRaderaMira: Det var roligt att höra! Och välkommen hit till bloggen! :)
SvaraRadera