Nu är det dags att jag har en teckning på bloggen!
Det här är mitt jobb åt Hemmets Journal. Läsarna skickar in sina berättelser till Per Penna och jag illustrerar dem. Den här gången var det en läsare som mindes sin barndom med bl a besök hos mormorn och hennes fina syltkällare. Barnen fick alltid med sig en burk hem.
Som ni förstår är det då väldigt bra att ha ett bibliotek med gamla böcker, som t ex den om konservering från 1954. För det går inte att googla på allt.
Kommer att tänka på min mammas jordkällare där saften alltid ville mögla och man inte ville ha saften och ge till sina barn. Bättre med bär i frysen och koka lite saft eller sylt om andan faller på.
SvaraRaderaUlla: Ja, så kan det förstås också vara... Men jag tror att just den HÄR mormorn hade koll på paraffinet och kylan i källarn. Får vi väl hoppas!:)
SvaraRaderaVad fina de är. Du är SÅ duktig. Tack för att du hjälper mig ibland :-)
SvaraRaderaMin granne Berit i Hova - hon hade koll på sin jordkällare. Ett veritabelt Mecka, där fanns allt, och inget möglade.
SvaraRaderaIbland hade jag tur och kom förbi precis när hon var på ett generöst humör och ville ge bort en glasburk med insaltade Västeråsgurkor till exempel, eller något annat lika trevligt.
Din teckning är så hemtrevlig. Minst lika trevlig som en burk saltgurka.
Skrivbordsgrannen: Roligt att du tittar in här! Tack :)
SvaraRaderaChristina: Tack :) Jo, jag minns att du berättadet om henne. Roligt att det finns någon som vet hur man saltar västeråsgurkor - och som gör det också!