Att leta rötter, del 8

Molnen hänger tunga över bergen långt borta. Nu är det grönt utanför bussfönstret, för vi är tillbaka på Irland igen. 

Det här är Wexford. Här går ledningarna än hit och än dit, precis som när man letar släktrötter. Och det är därför vi är här. På biblioteket hoppas vi få veta lite mer, än vi gjorde förra gången. Hur det nu var med min mormors morfar James. Hade han några syskon? Var kom han ifrån? 

Inne på biblioteket behöver vi hjälp. Vi får skriva upp oss och låna en gammal apparat som visar kyrkböckerna på microfilmer. Här sitter man riktigt oergonomiskt och via en liten ratt skruvar man fram rad för rad, år för år. Det är inte så lätt, för det ska visa sig att det, förutom att det är ganska svårläst skrivstil, också är på latin, alla namn och allting. 

Den bibliotekarie som kan sin latin får hjälpa oss. Hon berättar att James blir Jacobi, Bridget Bridgita och Mary Mariam. Hon verkar van vid turister som letar släktrötter. Hon ägnar mycket tid åt oss. Vi har skrivit upp oss på två timmar. Vi tänkte det skulle ta en timme. 

Efter tre timmar vacklar vi ut, något stela i nackarna och med kopierade utskrifter i den blå släktmappen. Vi har bland annat hittat min mormors mors födelsedatum och lite annat.

Nu behöver vi kaffe och mat!