Ute på Millesgården visas en utställning med impressionister i Normandie.
- Jag är besviken, hörde vi en kvinna säga som precis passerade oss när vi var på väg mot entrén.
Kanske var det nånting helt annat hon syftade på, men när vi sett utställningen undrar jag om det inte ändå var den hon menade.
Efter att ha sett den, gick vi som tur var ut genom den lilla porten som det stod ”Till parken” på. Då kommer man ut till den park och det hem som Carl och Olga Milles (även hon konstnär) hade.
Naturligtvis är här finast och åtminstone mest lättillgängligt när det inte är snö och is överallt. Men nu var det inte så och därför gick vi in till Antiksamlingen, där Carl Milles samlat mycket gammalt från antikens dagar. I Konstnärshemmet var det mest intressant tyckte jag. Där fanns små underbara skulpturer av Ruth Milles (Carls syster), också hon konstnär. Tyvärr verkar hon vara lite bortglömd nu. Man får ju nästan leta efter det lilla rum där hennes och Olgas alster finns. Så missa inte det, om ni är ute på Millesgården!
Jag gillar Millesgården - fast det nu är länge se'n jag var där. Det finns alltid något att fastna vid. Mitt första minne av Millesgården (innan jag börjat skolan) var de röda näckrosorna.
SvaraRaderaMargaretha
Ja, visst är det fint där. De har byggt till en konsthall (-99) men parken är ju densamma. Jag får ta och gå tillbaka när det är varmare och snötäcket smält ordentligt.
Radera