En helg i april var det visning på Nationalmuseet, sista gången innan renoveringen. Vi gick runt i de stora, tomma salarna. Nu var det lätt att se hur själva byggnaden såg ut.
- Ja, det var nåt sånt här jag tänkte mig, sa G och fick något drömmande i blicken.
Visst, tänkte jag. Läget är jättebra och det sägs ju vara det viktigaste. Och rummen många…
Utsikten var det då inget fel på. Biblioteket var trevligt och vi skulle lätt få plats med alla våra böcker. Skulle nog till och med behöva köpa till några.
Det var högt i tak och vackert golv.
Men när jag ville se köket visade det sig bara vara en liten diskho. Bara EN diskho och det har vi hemma också. Dessutom var det här ett renoveringsobjekt.
Det var förresten lite stort för oss i alla fall, sa vi och promenerade hem till vår lilla lägenhet som inte är så tokig när allt kommer omkring. Glad påsk!
Det var ju typiskt! Jag som redan började se fram emot inflyttnings partaj.
SvaraRaderaHa, ha Karin, det hade ju varit nåt!
Radera