Moralen i garderoben

Vad har ni i garderoben? Nu menar jag inte några slags spöken eller så, utan vad som faktiskt finns där.
I min har jag liksom många med mig, tröjor, byxor, linnen... från stora och mindre klädkedjor. Jag är verkligen ingen storshoppare. Men ändå.

Efter att ha sett programmet Korrespondenterna (Finns på svtplay till 19 sept.) som handlade om textilindustrins bakgård, känns det inte lika roligt längre att handla kläder, särskilt inte de billiga. Det är alltid någon som betalar att vi kan handla så billigt. Det här är ingenting nytt egentligen, men efter att ha sett sömmerskan Mino som sliter 12 timmar per dygn VARJE dag för en lön som inte går att leva på ens i Bangladesh, vill jag åtminstone uppmärksamma det här.
- Vi är människor precis som ni, säger hon.
Ändå lever vi här i vår lyxiga västerländska tillvaro och har klubbkort och köper nya kläder för varje säsong, för att inte vara helt omoderna. Och vi blir glada när vi hittar billiga kläder. Vi borde ju bli ledsna, eftersom det faktiskt innebär att det är någon som slavar åt oss.

Så vad kan man då göra om man nu inte kan odla sin egen bomull och ha sin egen lilla textilverkstad?
Det finns rättvisemärkta kläder.
Det finns eko-kläder. Men de kostar också skjortan.
Man kan köpa second hand eller vintage.
Kanske lära sig sy om sina gamla kläder? Och försöka använda det man har ännu mer? Vem lagar strumpor nuförtiden?
Och så tänka efter innan man handlar. På alla sätt.

För att illustrera detta, grävde jag i papperskorgen och klippte och klistrade.
Jag har fått en del att fundera på nu.