Vilse i förorten

I helgen tog vi oss ut utanför tullarna för att se Konstfacks vårutställning. Man kunde nästan tro att den började i träden, för där hängde små stickade ting. Men vi var långt från Konstfack. Vi var helt enkelt vilse i förorten.

Sedan kom regnet. Det bara öste ner och vi var långt hemifrån. Kändes det i alla fall som. Gatorna låg öde. En skylt pekade mot Sundsvall. Alla talade säkert svenska men vad hjälper det, när det inte finns någon att fråga.

Men till slut fann vi Konstfack. Några få saker tyckte vi om (som det här av Yuko Wakanabe) och det var ju hur som helst ändå skönt att komma in.
Sedan åkte vi hem och drack varm choklad. Paraplyet fick stå på tork i duschrummet, tillsammans med G:s tygskor.