Att leta rötter, del 10

  

Vi anländer på kvällen till New Ross. Här är det backigt. Det är bara gatan upp, sedan är vi framme vid vårt B&B Inish Ross House. Där tar Bridget, vår värdinna, emot oss på det mest gästvänliga sätt man kan tänka sig. Det känns faktiskt som att komma hem.

 

Om ni kommer till New Ross på Irland, kan jag varmt rekommendera detta B&B. Här är det varm och ombonad atmosfär.

Efter en ordentlig och god frukost ”full irish breakfast” är vi redo för dagen. 

På biblioteket får vi tag i ett litet häfte, om Galballys kyrkogård. Sedan går vi upp till vår kyrkogård i New Ross, St Stephens, och den gravsten som Matthew, min mormors morbror lät resa över sina föräldrar.

Så var vi då här igen! Minns ni förra året? Nu är stenen restaurerad och upprest. Se så bra det blev. 

Så är de då inte bortglömda, min mormors mormor och morfar, Bridget och James Kearns. 

Förresten, lägg märke till solskenet och mina uppkavlade ärmar!

Att leta rötter, del 9

Efter att ha varit länge på biblioteket i Wexford, behöver vi nu mat. 

Vi går till Green Acres. Det kunde inte varit bättre! Kycklingen med svampsås är fantastiskt god. Och kaffet! Det är det godaste jag druckit på mycket, mycket länge.

Här på Green Acres sitter vi bland exklusiva viner och träd och försöker samla ihop vad vi fått veta på biblioteket. Min mormors morfar James Kearns har tydligen rest en sten på ett ställe som heter Galbally. Men vi är på väg till New Ross som ligger åt andra hållet. Det är nu ett körkort hade suttit fint. 

- Vi kan ta bussen till Enniscourty och sedan en taxi tillbaka, säger G entusiastiskt. 

Men efter lunchen, kommer vi fram till att det blir väldigt krångligt och vi har inte så mycket tid. Vi vet heller inte vad det vi kan hitta där. Ännu en fallen gravsten kanske? 

På kvällen tar vi bussen mot New Ross, min mormors födelsestad.

Att leta rötter, del 8

Molnen hänger tunga över bergen långt borta. Nu är det grönt utanför bussfönstret, för vi är tillbaka på Irland igen. 

Det här är Wexford. Här går ledningarna än hit och än dit, precis som när man letar släktrötter. Och det är därför vi är här. På biblioteket hoppas vi få veta lite mer, än vi gjorde förra gången. Hur det nu var med min mormors morfar James. Hade han några syskon? Var kom han ifrån? 

Inne på biblioteket behöver vi hjälp. Vi får skriva upp oss och låna en gammal apparat som visar kyrkböckerna på microfilmer. Här sitter man riktigt oergonomiskt och via en liten ratt skruvar man fram rad för rad, år för år. Det är inte så lätt, för det ska visa sig att det, förutom att det är ganska svårläst skrivstil, också är på latin, alla namn och allting. 

Den bibliotekarie som kan sin latin får hjälpa oss. Hon berättar att James blir Jacobi, Bridget Bridgita och Mary Mariam. Hon verkar van vid turister som letar släktrötter. Hon ägnar mycket tid åt oss. Vi har skrivit upp oss på två timmar. Vi tänkte det skulle ta en timme. 

Efter tre timmar vacklar vi ut, något stela i nackarna och med kopierade utskrifter i den blå släktmappen. Vi har bland annat hittat min mormors mors födelsedatum och lite annat.

Nu behöver vi kaffe och mat!