Samma vy som förut

Denna plats går jag ofta förbi. Jag gillar träd. Men en dag för några år sedan var det lilla trädet nedsågat och det var ingen rolig syn. Det kändes så fel. Jag förhastade mig och tyckte det var dumt gjort. Men då visste jag inte så mycket. 
Sedan när jag kontaktat Parkförvaltningen och frågat, fick jag veta att det var nödvändigt att ta bort trädet, för det var dött. De skulle plantera ett nytt. Det gjorde de också - och det tog sig.  Det kan du läsa om här.
Nu har det stått där i över tre år. Tack, Parkförvaltningen. 

Fota i det gröna

Men vad ÄR det som ligger i gräset utanför jobbet?!! När jag går närmare ser jag att det är min kollega Karin som gör sin läxa till fotokursen. Hennes små fina modellerade figurer har äntligen fått komma ut i sommarvärmen. 
Jag ska också på kurs, men jag har ingen läxa. Hinner i alla fall ta två bilder, innan jag rusar iväg till terminens sista yogalektion. 

En majkväll

Våren och nästan sommarvärmen som varit i april, kom av sig när maj månad började. Det har blivit kallare nu och det kommer dröja ett tag innan stranden är full av badfolk. Det var bara några måsar som doppade sina stora simfötter. Solen höll på att gå ner och på andra sidan vattnet hade det redan blivit höst. (Fast inte på riktigt förstås.) 

På utställning

Det var först i helgen som jag upptäckte att Färgfabriken låg så nära oss. Åker man kommunalt är det bara att ta tunnelbanan till Liljeholmen och gå 5 minuter. (I Stockholm alltså) 
Miljön runt omkring är ganska ruffig och först kan man tro att man är på villovägar. Men det är bara att följa skyltarna. Här finns ett kafé också. Det känns som vi är någonstans långt bort. Ja, faktiskt nästan som utomlands. Varför gå över ån efter vatten när man kan ta bron hit? tänker vi.

På Färgfabriken pågår just nu utställningen ”Ledtrådar” av Carl Johan De Geer. Det visas ett flertal filmer och man skulle kunna sitta där i flera timmar och bara se hans intressanta filmer. Men efter några stycken korta räcker det för vår del och vi går därifrån tämligen uppiggade och med en något större arbetsglädje inombords. 

Utställningen pågår till 17 augusti.

En identitetskris

Jag har fått ett sms från Polisen. Mitt nationella ID-kort är färdigt att hämta. Jag bävar.
Det är själva kortet, fotot, jag oroar mig över. 
När man gör ID-kort numera ska man ta av sig glasögonen, ställa sig på de gula markerade fötterna och bara titta in i ”kameran” på någon punkt som man ändå inte kan se (ifall man är närsynt). 
Resultatet syns genast. Jag känner inte igen mig! Vem är den där egendomliga alien-kvinnan som stirrar på mig? 
Hon som expedierar är vänlig och har ett stort tålamod. Hon tar om bilden. Det gör hon tre gånger, men jag känner ändå inte igen mig. Namnteckningen ser också konstig ut. Vem är jag egentligen?
Något moloken går jag därifrån. Förvånad över att detta ska vara av så stor vikt. 
För att trösta mig köper jag en kaffe och sätter mig på en bänk i solen. Träden slår snart ut. Stockholm är i alla fall vackert.
Nästa vecka går jag till Polisen och hämtar mitt nya ID-kort...

Som små diamanter

     Se så fint! De små daggdropparna är som diamanter i lupinbladen.

Körsbärsblommorna i Kungsan

Våren är tidig. I Kungsträdgården blommar körsbärsträden ännu. Men de ljusrosa bladen singlar ner hela tiden. Snart har de blommat klart för i år. Förra året var jag där den 10 maj, då de stod i full blom. 
Hoppas några blomblad är kvar i morgon på Körsbärsblommans dag! 

På visning

En helg i april var det visning på Nationalmuseet, sista gången innan renoveringen. Vi gick runt i de stora, tomma salarna. Nu var det lätt att se hur själva byggnaden såg ut. 

- Ja, det var nåt sånt här jag tänkte mig, sa G och fick något drömmande i blicken.

Visst, tänkte jag. Läget är jättebra och det sägs ju vara det viktigaste. Och rummen många…

Utsikten var det då inget fel på. Biblioteket var trevligt och vi skulle lätt få plats med alla våra böcker. Skulle nog till och med behöva köpa till några. 

Det var högt i tak och vackert golv.

Men när jag ville se köket visade det sig bara vara en liten diskho. Bara EN diskho och det har vi hemma också. Dessutom var det här ett renoveringsobjekt. 
Det var förresten lite stort för oss i alla fall, sa vi och promenerade hem till vår lilla lägenhet som inte är så tokig när allt kommer omkring. Glad påsk!

Ett nytt försök

Det var bra länge sedan jag var inne här på bloggen. Jag kommer knappt ihåg hur man gjorde. Detta blir därför ett litet test. Funkar det, kanske jag fortsätter...

Den upplagda salladen har A gjort. Den var inte bara vacker. Den var god också!