skip to main |
skip to sidebar
Hur blir man då tecknare.Först är det någonting som gör att man vill, att man tänker papper, penna eller för all del wacomplatta om man är mer för den sortens tecknande. I alla fall är det någonting som gör att det är omöjligt att låta bli. Det kan vara att man vill se om man på pappret kan få ner det där man har i kroppen, uppe i huvudet eller djupt inne i hjärtat.Eller att man vill tjäna mycket pengar. Fast då är man ute på fel spår.Man kanske inte tror att det finns någonting annat för en att göra, att teckna är det man ändå kan allra bäst och kan man så vill man, eller också har man bara ramlat in på ett bananskal. Och så gör man en rolig bild på det och resten blir historia. Men det är en annan historia och nu börjar vi komma in på varför istället för HUR. Gör så här:Ta fram ett papper.Ta fram en penna. Den bör ha en annan färg än pappret. Strunta i om pappret säger något som får dig att tänka efter.Sätt bara pennan till pappret så är du igång! Shoot!
När det är midsommar brukar vi äta lax. Fast vi åt och åt, gick inte allt åt. Så nästa dag blev det resterna av den varmrökta laxen nu med stekt potatis och broccoli, zuccini och stekt hallomi. Det var gott. Vad kan det annat bli när man kan sitta ute utan att frysa och se det här. 
När de torra almfröna rasslar till över gatorna, drar vi iväg mot landet. Alla ni som läser här på bloggen (och ni andra med förstås!) önskas en Skön Midsommar!PS Ni ser väl humlan?
Häromdagen kom jag på en liten gurkröra. Jag tyckte den blev rätt god. I en blandning av keso och turkisk yoghurt la jag i bitar av gurka och lite tomat. Sedan i med lite pesto, färska basilikablad, gräslök och vitlök. Över det hela hällde jag olivolja och några rostade pinjenötter. Kanske kan vara gott till midsommarlaxen? Fast då är det nog godast om man byter ut peston mot dill...? Man får prova sig fram.
Dagen efter är de kungliga mazarinerna uppätna och vi tog en solig söndagspromenad.Igår tog Stockholm Love slut. Men det tror inte jag. För Stockholm är i mitt hjärta. Även idag.Vi satte oss ner på en bänk. Då blänkte något till på vägen...
Det här är dagens löpsedlar. Igår röstade riksdagen med knapp majoritet för utbyggnad av kärnkraften. Var det inte den som skulle avvecklas... och vi skulle satsa på alternativa energikällor? Var det inte det som bestämdes för 30 år sedan? Nu lägger vi den energi vi har på annat.
- Hallå, hallå!Jag hörde en svag röst, som kom från mina fötter. När jag tittade ner fick jag syn på en liten filur som satt fast i asfalten.- Låt mig få vara med i din blogg! Snälla...Jag såg en tår i ögonvrån och lovade göra ett inlägg.
Idag skulle Gustaf V fyllt 152 år. Det firar vi med en fin sida från Kungaboken från 1943, utgiven som en hyllning till konungens 85-årsdag. Då gjorde man böcker. Han hamnade varken på mazariner, tepåsar eller wettextrasor.
Den årliga frågan... kommer det bli några svenska jordgubbar till midsommar? Om det blir varmt nästa vecka, så blir det många goa gubbar. Det har varit sent i år. Men det kommer också göra dem extra goda när de väl är mogna. Det ser jag fram emot. Tänk, skivade svenska jordgubbar med pressad lime och lite, lite råsocker. Snart så!
Det här är ingen botanisk trädgård. Nä, men om man har varit och handlat på Konsum, kan man gå den här trevliga vägen. Mitt i Stockholm.
Jag hade inte någonting att sätta på mig, trots att garderoben var full. Någon som känner igen sig? Men så kom hjälpen från ovan, dvs från Sundsvall. Annie och jag var ute häromdan och shoppade lite. Nu har jag märkt vilket skönt plagg tights är. Efter 90-talet sa jag ”aldrig mer”. Men det ska jag inte säga igen. Man vet ju aldrig. Plötsligt står man där i sina tights och känner sig glad.
Idag är det avspark för fotbolls-VM. Det kommer antagligen märkas lite på hemmaplan.
Igår var det Stockholm Marathon. Det är en riktigt kul, för vi är supportrar till kompisen och kollegan Cilla. Som tur var hann vi se varann bland alla löpare och andra supportrar. Hon springer likt en gazell och kom också i mål på den fina tiden 3 timmar och 39 minuter.
Dagen efter kan även en supporter känna sig lite sliten. Vi hade traskat runt hela stan och fötterna ömmade.Det var därför vi tog oss ut till landet, där kirskålen hade tagit sig fint. Vi firade Nationaldagen med korv och bröd alltmedan solen tittade fram mellan molnen.
Nu gäller det att kolhydratladda! I morgon är det Stockholm Marathon och det är viktigt att få i sig ordentligt nu. Jag vet ju hur jobbigt det är att vara publik. Man går och man står. Man väntar, kollar kartan, kollar klockan... tror man ser den man supportar... men det är så många löpare som har svarta tights och vita linnen... man tittar på klockan igen... spanar längs banan och förhoppningsvis ser man bland alla tusentals löpare just den kompisen man hejar på. I bästa fall hinner man se varann och om man sedan orkar kan man ta sig till ett nytt ställe. Det är lätt att förstå att man behöver ladda ordentligt.
