skip to main |
skip to sidebar
Det är en vanlig dag för många år sedan. Maten är mycket fint upplagd. Ändå är han lite tveksam. Blir det bra så här, älskling? skulle han vilja fråga. Han har ju inte lagt upp mat förut.Men hon svarar ingenting eftersom han bara tänkte sin fråga och hon har ingen utbildning i tankeläsning. Hon är bara väldigt hungrig och om inte den där fotografen kan bränna av bilden snart kommer hon kasta sig över salladen, sardellerna och persikohalvorna i en enda salig röra.
I fredags när jag gick hem började det här trevliga bandet spela och sjunga. Mysig musik, folk stannade och log. Termometern på Katarinahissen visade + 22 °.
Att sitta så här som en gam är bara ett enda ”big no no”. Det är inte konstigt att det blir nackspärr. Men med god hjälp av akupunktör och sjukgymnast, ska jag nog få ordning på det hela. Jag visste inte att man vid sådana här besvär själv kan ringa till en sjukgymnast och ställa sig på en väntelista ifall de inte har tid. Remiss behöver man inte ha. De har högkostnadskort och är kunniga. Sitt som en dam och inte som en gam, får bli mitt nya motto.
Från den underbara boken ”Vi husmödrar 1955” hittar jag detta tips. Den innehåller allehanda råd om sömnad, om dukning och vad som lönar sig att köpa på en realisation. Under kapitlet ”Unnar vi oss att leva?” finns intressanta underrubriker såsom ”Varför måste vi vara så hejdlöst duktiga?”, ”Många krav skall vi uppfylla” och ”Livstempot är på tok för högt uppdrivet”. Det är mycket som är likadant som alltid.
Idag är det Norges nationaldag. Det firar vi genom att ta fram den lilla muggen i trä. Vi plockar också fram ett foto taget i Norge en varm dag 1914. En så pass varm dag att de faktiskt tog av sig och satt i bara underkläderna. Var de kanske lite djärvare i Norge? Var det här en årlig utflykt i underkläder, med vin? Eller är det bara saft i flaskan? Och vem tog kortet egentligen? Frågorna är många men ett är då säkert. Den andra unga damen från vänster är min mormor och hon som sitter längst till höger är Tante Helly.
I min omedelbara närhet, fann jag denna omedelbara närhet.
Jag går mycket. Promenerar i vilket väder som helst, gata upp och gata ner. Jag tränar. Snart är det Stockholm Marathon. Det gäller att komma i god form. Jag vet sedan tidigare hur viktigt det är att ladda i god tid med mycket kolhydrater, att träna sitt psyke och att ha de rätta skorna. Undrar var i stan man ska stå...? Kanske börja med Skeppsbron och sedan gå upp till Karlavägen...?En marathonpublik kan gå hur långt som helst.
Igår blev det i alla fall en soppa av nässlorna. Jag var rädd att de inte skulle hållit en vecka i kylen och att dagens rubrik fått bli Nässlorna ruttnar. Men de hade klarat sig fint.Efter soppan åt vi kokt potatis, lammkorv och röd-gul tomatsallad. I all enkelhet blev det mycket gott.
När mina strumpor går sönder brukar jag klippa av fötterna. Resterna använder jag till att värma handlederna med. Jag fryser så lätt just där. På vintern har jag de långa, de som en gång varit knästrumpor. Nu till våren har jag djärvt gått över till de kortare. Men vad gör man med 10 uttjänta strumpor? Så många handledsvärmare behöver jag inte. Men jag har en idé...
Igår fräste jag lök, hackade broccoli och hällde på buljong. Det fick koka tills bitarna var mjuka. Då vispade jag det hela och la i crème fraiche. I botten på en skål mosade jag en avocado och hällde soppan över. Så var det klart! Enkelt och gott.
Den här sidan är hämtad från ”Husmoderns Köksalmanack 1935”. Klicka på bilden så ser ni bättre. Boken håller knappt ihop, sidorna faller hit och dit och pappret är både sprött och gulnat. Man kan föreställa sig att det här var en mycket omtyckt och använd kokbok. Det är den på sätt och vis fortfarande. Även om jag kanske inte kommer ordna en bridgesupé, äta banan med kniv och gaffel eller använda Fly-tox med 100 % dödlighet mot malen. Men ändå. Boken är fortfarande givande. I alla fall för mig.
Det här är min frukost. Det är havregrynsgröt med linfrön, solrosfrön och torkad mango i. På den varma gröten lägger jag frusna svarta och röda vinbär. Det blir inte den sötaste gröten. Men den är bäst och med en kopp te och en smörgås till, blir den en god start på dagen... ja, helt enkelt den start på dagen jag behöver.
Ute på landet är det kala grenar och gräset från ifjol är ännu torrt och gult. Jag går försiktigt för att inte kliva på snäckorna som ser precis ut som små blad. De hinner inte hoppa undan när jag kliver runt på marken. Ibland krasar det otäckt och jag intalar mig att det nog bara var en torr gren. Men säkert är det ju inte.Nässlorna är klara att plockas nu. Det är så gott med nässelsoppa. I år har jag tagit på mig gummihandskarna. Det gjorde jag inte förra året. Då tyckte jag det gick bra att plocka nässelskott utan handskar. Det brändes inte alls. Inte förrän på natten...
Det här är en grusväg, som ser ut som vilken som helst. Fast det är den förstås inte för oss. Uppför backen bara så ligger huset där. Ibland hoppar en groda in i grönskan och på sidorna står granar och björkar och det finns en äng med hundkex som blommar om sommaren. Det är något speciellt att gå på en grusväg och jag är mycket glad över att våra barn har fått göra just det. För grusvägarna är inte så många längre och snart har vi kanske glömt bort dem.
