Dramatik vid dikeskanten

Vi stod och väntade på bussen hem från landet. Då fick vi se någonting på landsvägen. Det var vårens första analoga padda. Skulle man springa ut och försöka få in den mot dikeskanten? Vi stod som förstenade. Det kom bilar på andra sidan, men inte hoppade paddan åt sidan för det. 

Till slut började den sakta, mycket sakta, röra mot säker mark. Vi följde den med blicken. Den klarade sig precis undan bilarna som körde fort förbi. Sakta segade den sig fram och jag hjälpte den lite på traven. 

Det var inte utan att vi pustade ut när bussen kom. Paddan hade klarat sig från både bussen och den plingande glassbilen.

En dag på jobbet

Varje vecka illustrerar jag läsarnas berättelser i Hemmets Journal. Vissa bilder är väldigt roliga att göra.

Idag handlade det om en pigg 105-årig tant som hälsade på sina döttrar på ålderdomshemmet. (Det här hände på den tiden äldreboende kallades så.) Hon tog med de ut på promenad. Personalen frågade sedan om det varit en skön sådan. Men mamman var inte belåten. Hon tyckte bättre om att gå ensam. De 80-åriga döttrarna orkade inte gå så fort och ville bara gå hem. 

Vill ni veta mer får ni läsa i nr 30 som kommer senare i sommar. 

Och ja, jag vet att det snart är dags för mig att köpa nya färgpennor. Så fort jag kommer till en affär som säljer lösa pennor ska jag köpa. Numren har jag skrivit upp och bär alltid med mig.