Vinterbad?

Solen lyser över Gamla Stan. Isen bryts upp. Det börjar bli vår.
Trevlig helg kära bloggläsare!

Att bjuda chefen på middag

Från Husmoderns Köksalmanack 1935 kommer här februari månads förstasida.
När man läser, ser man att det ändå hänt en del sedan dess. Här förväntas det att chefen är en man och att det är mannen som är anställd hos den manliga chefen. Män jobbar, hustrur lagar mat. God ska den vara också, annars har mannen gjort ett dåligt val. Så är det ju inte alls nu!
Eller tror vi bara det...

En förändrad vy

Under ett år har jag gått förbi den här platsen nästan varje dag. Jag har stannat, tagit ett kort och sedan gått vidare. Det är spännande att se hur väder och årstider förändrar bilden.
Men idag hade någonting förändrats, som inte hade någonting med väder och vindar att göra. Det brukar stå ett träd här och varje gång jag fotar, ser jag till att några grenar syns i vänsterhörnet. Nu var det plötsligt tomt och kalt. På marken såg jag sågspånen och rester av små kvistar. Varför tänkte jag.

Senare kollade jag upp Parkförvaltningen och skrev och frågade. Det kom snabbt ett svar att två träd tagits ner (eller avverkats, som det stod) eftersom de var helt döda.
Så bra, nu vet jag. Sånt händer och det är inte mycket att göra åt. Även om det alltid är lite sorgligt när träd försvinner.
Här är trädets sista bild.

En efterrätt är aldrig fel

Nu är allra bästa tiden för apelsiner. Häromdagen gjorde jag den här efterrätten i all enkelhet. Jag skar apelsiner, la i några från sommaren djupfrysta jordgubbar och strödde på lite råsocker. Det fick stå tills jordgubbarna tinat. Över det hela några hackade och lätt rostade hasselnötter och solrosfrön. Strimlad mörk choklad över är förstås också gott till. Det blir fint och vardagsfestligt att lägga upp det så alla får varsitt fat.

Att gå över isen

För en del håller isen. Vi tog det säkra för det osäkra och höll oss på land. Vi satte oss på en bänk och lapade sol för första gången i år. Ljuset är helt klart tillbaka!

Dags för en vinterpicknick?

Varje vecka gör jag bilder i Hemmets Journal. Här är det en läsares berättelse om en fin vinterutflykt med kanelbullar och termoskaffe och lånehund.
Vi har ingen lånehund och det blir ingen vintertur i skogen. Vi bor i stan och här finns många caféer. Det är inte så dumt det heller.

Mat på rustika fat

Så har det blivit januari.
Här kommer en sida från min kära gamla kokbok ”Husmoderns Köksalmanack 1935”. Klicka på bilden så ser ni att det står att ”det allra modernaste är att lägga upp maten på helt rustika fat”. Ja, det funkar väl nu med, inte sant. Och att ”man skall vara om sig och kring sig, för att få någonting i sig” gäller ju fortfarande.