Körsbärsblommorna i Kungsan

Våren är tidig. I Kungsträdgården blommar körsbärsträden ännu. Men de ljusrosa bladen singlar ner hela tiden. Snart har de blommat klart för i år. Förra året var jag där den 10 maj, då de stod i full blom. 
Hoppas några blomblad är kvar i morgon på Körsbärsblommans dag! 

På visning

En helg i april var det visning på Nationalmuseet, sista gången innan renoveringen. Vi gick runt i de stora, tomma salarna. Nu var det lätt att se hur själva byggnaden såg ut. 

- Ja, det var nåt sånt här jag tänkte mig, sa G och fick något drömmande i blicken.

Visst, tänkte jag. Läget är jättebra och det sägs ju vara det viktigaste. Och rummen många…

Utsikten var det då inget fel på. Biblioteket var trevligt och vi skulle lätt få plats med alla våra böcker. Skulle nog till och med behöva köpa till några. 

Det var högt i tak och vackert golv.

Men när jag ville se köket visade det sig bara vara en liten diskho. Bara EN diskho och det har vi hemma också. Dessutom var det här ett renoveringsobjekt. 
Det var förresten lite stort för oss i alla fall, sa vi och promenerade hem till vår lilla lägenhet som inte är så tokig när allt kommer omkring. Glad påsk!

Ett nytt försök

Det var bra länge sedan jag var inne här på bloggen. Jag kommer knappt ihåg hur man gjorde. Detta blir därför ett litet test. Funkar det, kanske jag fortsätter...

Den upplagda salladen har A gjort. Den var inte bara vacker. Den var god också!

Dramatik vid dikeskanten

Vi stod och väntade på bussen hem från landet. Då fick vi se någonting på landsvägen. Det var vårens första analoga padda. Skulle man springa ut och försöka få in den mot dikeskanten? Vi stod som förstenade. Det kom bilar på andra sidan, men inte hoppade paddan åt sidan för det. 

Till slut började den sakta, mycket sakta, röra mot säker mark. Vi följde den med blicken. Den klarade sig precis undan bilarna som körde fort förbi. Sakta segade den sig fram och jag hjälpte den lite på traven. 

Det var inte utan att vi pustade ut när bussen kom. Paddan hade klarat sig från både bussen och den plingande glassbilen.

En dag på jobbet

Varje vecka illustrerar jag läsarnas berättelser i Hemmets Journal. Vissa bilder är väldigt roliga att göra.

Idag handlade det om en pigg 105-årig tant som hälsade på sina döttrar på ålderdomshemmet. (Det här hände på den tiden äldreboende kallades så.) Hon tog med de ut på promenad. Personalen frågade sedan om det varit en skön sådan. Men mamman var inte belåten. Hon tyckte bättre om att gå ensam. De 80-åriga döttrarna orkade inte gå så fort och ville bara gå hem. 

Vill ni veta mer får ni läsa i nr 30 som kommer senare i sommar. 

Och ja, jag vet att det snart är dags för mig att köpa nya färgpennor. Så fort jag kommer till en affär som säljer lösa pennor ska jag köpa. Numren har jag skrivit upp och bär alltid med mig.

Påskhelg i Stockholm, del 2

    

                         Ute på Millesgården visas en utställning med impressionister i Normandie.

- Jag är besviken, hörde vi en kvinna säga som precis passerade oss när vi var på väg mot entrén. 

Kanske var det nånting helt annat hon syftade på, men när vi sett utställningen undrar jag om det inte ändå var den hon menade.

Efter att ha sett den, gick vi som tur var ut genom den lilla porten som det stod ”Till parken” på. Då kommer man ut till den park och det hem som Carl och Olga Milles (även hon konstnär) hade. 

Naturligtvis är här finast och åtminstone mest lättillgängligt när det inte är snö och is överallt. Men nu var det inte så och därför gick vi in till Antiksamlingen, där Carl Milles samlat mycket gammalt från antikens dagar. I Konstnärshemmet var det mest intressant tyckte jag. Där fanns små underbara skulpturer av Ruth Milles (Carls syster), också hon konstnär. Tyvärr verkar hon vara lite bortglömd nu. Man får ju nästan leta efter det lilla rum där hennes och Olgas alster finns. Så missa inte det, om ni är ute på Millesgården!

Det var roligt att se akvarellådan, som var lika kladdig som min.

Påskhelg i Stockholm

I år är påsken tidig och våren sen. Det ligger fortfarande lite snö här och var och vinden är isande kall. En blek sol lyser på Marianne Lindberg De Geers kaniner i Kungsträdgården. Men snart, om så där en och en halv månad då kommer körsbärsträden blomma!
Till dess önskar jag er alla en fin påsk.