En god middag

Jag visste inte riktigt vad jag skulle laga. Men vi hade köttfärs hemma (ekologisk förstås), och lök och krossade tomater. Det osar så när man steker och vår fläkt låter så mycket. Därför brukar jag koka köttbullar. 

På radion gick Swing och jag kan lova att jag improviserade lika bra som musikerna i programmet, när jag kom på att det också fanns ett litet huvud savoykål i kylen. Jag gjorde helt enkelt små knyten. 

Köttbullarna i savoykål fick koka försiktigt i tomatsåsen. Det blev mycket gott. Faktiskt överraskande gott.

Bofills regnbåge

Precis när jag gick från jobbet kom regnet. Det var mycket lokalt, men vad hjälper det när man är mitt i det.

- Det skulle ju kommit klockan 3. Nu är hon halv 6, muttrade jag för mig själv och gick med stora kliv mot de skyddande träden. 

Då fick jag se en kvinna lite längre bort som tog kort. Solen hade kommit fram och när jag vände mig om såg jag Regnbågen. Snabbt fram med kameran nu!

Jag hade för länge sedan slutat muttra.

En bra souvenir, del 3

En annan bra souvenir kan till exempel vara en tekanna.

G och jag hade länge haft våra mammors tekannor i porslin. De var visserligen fina, men vi ville ha en egen kanna. Vi hade tittat utan att hitta någon vi gillade. 

Men så plötsligt på en hylla i det välsorterade varuhuset i Wexford stod denna rostfria sak och bara väntade på att vi skulle inhandla den. Vilket vi också gjorde.

- Det är vuxenpoäng, säger A.

En bra souvenir, del 2

Nyligen var G ute och reste och ville köpa med sig någonting.

När han kom hem fick jag ett litet tunt paket. Det såg ut som om det var gjort av en gammal affisch. Det är så de slår in vykorten på konsthallen i Bremen, där han hade varit. 

I paketet låg dessa fina vykort. Det var så spännande att se vilka han hade valt till just mig. 

Han kunde inte hittat någonting bättre än detta!

En liten bukett

Jag brukar ta in en liten bukett av balkongblommorna. Det är då man ser hur fina de är. 

Det är lätt att glömma bort och så står de bara där i sina balkonglådor, och går man inte dit ut är de till just ingen glädje alls. 

En liten bukett kan göra stor skillnad.

En bok jag tyckte om

Alice Munro skriver noveller. Jag har varit tveksam till att läsa noveller, eftersom de tar slut just som man lärt känna personerna och miljöerna. Men jag gör ändå ett försök.

På vårt lilla bibliotek på landet, hittar jag den här boken. Den är inte bara snygg och trevlig i formatet, utan ska visa sig vara en bok full av märkliga historier, skrivna så där så man får en känsla av att det kunde hända vem som helst, mig till exempel. Jag har inte svårt att komma rakt in i berättelserna (det har jag ofta annars). Kanske beror det på att det är semester. Kanske på att hon skriver på ett sätt jag gillar, riktigt bra alltså.

Något motvilligt lämnar jag tillbaka boken. Jag tar ett kort innan och tänker att det här kan jag alltid lägga upp på bloggen.

Att odla vitlök själv

Jag är inte direkt någon ”trädgårdsmänniska” och kanske är det just därför jag blir så ovanligt glad över dessa små lökar. Det är nu nästan tio månader sedan jag satte ner några vitlöksklyftor. 

Blasten har blivit lite gul. Försiktigt tar jag upp tre stycken. Tänk, de ser ju faktiskt ut som riktiga vitlökar!

De andra får ligga kvar i jorden ett tag till.

PS. Nu ser jag i kommentarerna från löksättningen att jag borde gödslat dem i våras... Då blir jag ännu gladare med tanke på att det i alla fall blev några lökar, TROTS att de inte fick gödsel. 
Men jag ska försöka komma ihåg Gunillas tips till nästa vår.